Tänk

De du möter tar dig vidare och det du ger får du tillbaka.

Varken helt glasklart eller vetenskapligt bevisat, men jag brukar tänka så för att bli medveten om MITT beteende i olika situationer. För vårt eget beteende är ju det enda vi garanterat kan kontrollera och alltid har 100 procent ansvar för, eller hur?

Jag gick ekonomisk linje på gymnasiet och chockade mig själv några år senare med att även läsa ekonomi på universitetet, så nånstans måste jag ju ääälska ekonomi. Eller i alla fall tänket. För tänk så här: Ibland är vi väldigt dåliga på att ta hand om oss själva; vi överanvänder resurser som vi helt enkelt inte har, oavsett om det gäller hårda fakta som pengar eller tid, eller mjuka värden som energi och relationer.

Testa istället att tänka på ditt liv som ett företag, där du är ansvarig för att investera dina resurser på rätt sätt för att verksamheten i slutändan ska bli så lönsam som du vill.

Visst känns det lite tydligare och roligare?

Vill du ha fler ekonomitips? I så fall rekommenderar jag podden Rad Awakenings och avsnittet “Stop the Money Madness” där Ashley Feinstein Gerstley bland annat berättar om sin resa från ett välbetalt jobb i finansbranschen med massiva övertidstimmar, via ett 9-5-jobb som gjorde att hon trots hög inkomst levde över sina tillgångar för att hon nu hade tid att umgås med folk, till att ta tag i sina ekonomiproblem och faktiskt börja jobba med att coacha folk till att få ordning på sin ekonomi. Hög igenkänningsfaktor – minus den flådiga New York-tillvaron då…

“Många tror att gräset är grönare på andra sidan. Och det är det också.”

De bevingade orden fick ett par i vänkretsen nyligen höra under ett besök hos familjerådgivningen.

Vi lägger alla eventuella ifrågasättanden av terapeuten ifråga åt sidan och kikar istället närmare på det där med gräset. Att frågan om det är grönare eller inte på andra sidan är något av det första man börjar klura på när något “är dåligt” kanske inte är så konstigt. Därför vill jag komma med lite av ett avslöjande. Det som finns på andra sidan är – annat gräs. Varken grönare, torrare, mossigare, mjukare, skönare mot nakna fötter än så. Bara något annat.

Det viktiga här är, tycker jag, att sluta stirra sig blind på alla gräsmattor och verkligen våga vända blicken mot sig själv. Vem är jag? Vad behöver jag? Vad VILL jag? Med ärliga svar på de frågorna ger du dig själv en chans att utvecklas – och frågan om vilken gräsmatta dina fötter ska befinna sig på känns inte längre lika viktig.

Det första jag möttes av när jag gick in på Facebook i morse var den här statusen:

“We are safe and well away from all the trouble”

Direkt tänker jag England – terror – panik, samtidigt som nästa tanke kommer utan att jag kan stoppa den: “Det här börjar bli vardagsmat nu.” Går in på Aftonbladet och får reda på vad som har hänt, samtidigt som min automatiska tanke bekräftas av en krönika med rubriken “Terrorn har blivit det nya normala”. Utan att kunna hjälpa det börjar jag gråta och utbrister: “Jag vill inte ha det så här!”

Allt det här händer inom bråkdelen av en sekund – panikkänsla och sen… borta. För jag orkar inte ta in eländet i sin renaste form, orkar inte ställa mig på någon barrikad eller vad det nu är man ska göra. Mitt jobb är att ta hand om Waylon, vara en bra medmänniska, tja vara bra helt enkelt. Det är nog svårt som det är ibland liksom, ska jag behöva bekämpa terrorister också? Då är det lättare att direkt bildligt talat slå händerna för öron och ögon och lulla in i en bedrägligt tryggare och i vilket fall mindre värld. Den där det bara är trädgård, familj, kompisar, lekplats, hemmafix och inte så mycket mer.

Men det känns som att jag gör fel någonstans. Fuskar. Tar inte mitt ansvar. Ska jag göra allt för att förstå terrorn? Kommer det att hindra den? Ska jag acceptera att “nu är det så här” och bara gilla läget? På senare år har jag tänkt att det räcker att om jag gör mitt bästa och är namaste-snäll mot mig själv och dem jag möter. Samtidigt verkar världen runtomkring till stora delar göra tvärtom. Bygger murar. Pratar skit.

Jag skrev inget efter Stockholms-attacken. Kunde inte. Blev som lamslagen. Vad skulle mina ord göra för skillnad? Dömde på förhand ut dem som patetiskt trams. JAG dog ju inte. Blev inte skadad. Vem är jag då att säga att jag tog attacken personligt? Att det kändes som att min jobblunga blev skadad och att jag inte längre kunde andas fritt? Ja ni hör ju. Därför höll jag tyst. Och jag har fortfarande inga svar. Men orden normalt och terror kommer aldrig att höra hemma i samma mening.

Vaknade 5 i morse och gick ner och la mig i soffan. Egentligen ska man aldrig börja kolla mobilen i det läget, för risken är man fastnar i något och vips så är man klarvaken. Nu kände jag mig redan ganska vaken så jag kostade på mig ett snabbesök på Pinterest och fick syn på Lifehack-listan du kan se här. Bra, precis vad jag behöver nu när livet är i behov av uppstyrning. Okej, vi börjar från början.

1. Sluta klaga. Den här punkten är inte superenkel. Vissa dagar ÄR saker och ting jättejobbiga, och man blir förbannad så fort man tycker sig ana ett tacksamt “namaste” i sin närhet. Men om man kokar ner det till det allra svartaste och vitaste – liv eller död – så är varje dag som man inte vaknar upp död en bra dag, och något att vara otroligt lycklig över.
2. Var själv. Det här är jag inte superbra på. Men allt som man är kass på kan man bli bättre på så jag ska försöka vara mer själv under det här året till det nya livet så att säga. Gött att livet kommer att vara nytt på Valborgsmässoafton 2018 dessutom, då kan jag ju kasta in eventuella skitsaker som är kvar från 2017 i någon eld eller så. Men nu går jag ju händelserna i förväg, tillbaka till listan:
3. Klippa band. Det här har Universum en tendens att lösa åt en är min erfarenhet på den här punkten. Vissa människor är i ens liv under en eller flera perioder i livet, och det bästa är om man bara kan gilla läget och försöka vara tacksam för det som är och har varit. På så vis är man ju också öppen för att skapa nya, sundare band som bidrar med positivare energi.
4. TV och internet. Här är jag värdelös. Åtminstone när det gäller att kolla mobilen titt som tätt. Ni som sitter på bra tips och livsregler kring den här punkten får jättegärna kommentera hur ni löser det.
5. Odla en talang. Den här punkten har jag klurat länge på, och är en av anledningarna till att jag hittills har undvikit den här typen av listor. Jag brukar nämligen direkt få upp automatiska tankar av typen “jag kan inget”. “Det finns inget jag vill kunna.” Bullshit! Om jag får vara lite ego så kopplar jag det här till att jag har svårt att vara tillräckligt ego. Därför ska jag passa på att välja en riktig egogrej som jag normalt sett oftast lämnar över till andra på den här punkten, nämligen mitt skrivande. Det här blir alltså året som jag på allvar kommer att grotta in mig i mitt eget skrivande – kanske ses vi på en skrivarkurs någonstans framöver?
6. Mål. Ännu en svag punkt på mitt CV. På samma sätt som vid punkt 5 har jag svårt att hitta konkreta mål som jag vill uppnå tillräckligt mycket. En psykolog skulle säkert säga något om att jag är rädd för att misslyckas. Själv brukar jag först i efterhand upptäcka att jag faktiskt har uttalat mål och sedan uppnått dem, men det här sistnämnda kan ju såklart vara en bortförklaring. I vilket fall så får vi ju se det som ett mål att faktiskt leva efter den här listan i ett år.
7. Träna. Jag älskar att träna, så det här kommer inte att bli några problem. Det är samma sak här, nu gäller det att prioritera mig själv och min träning så att den blir till en riktig vana och inte det första som prioriteras bort när det hettar till.
8. Lär av misstagen. Det här ska jag låta bli min största grej. Och jag har redan gjort det. I fredags, efter att ha skrivit det här ganska jobbiga inlägget, gick jag på massage. Det sista massagetjejen sa när jag gick därifrån var: “Och så glömmer du inte att dricka mycket nu!” Och det gjorde jag. Fast inte vatten, utan rödvin, vilket visade sig vara ett stort misstag.

Så. Det här är vad jag kommer att leva efter ett år från nu. Låna gärna min lista och gör den till din egen, så kan vi följas åt till ett nytt och härligare liv framöver. Men nu är det dags att fira Valborg!