BLOGGMENY
YOGA WORLD

Läs/Se/Lyssna

Läs/Se/Lyssna

Ett (h)ärligt liv

Jag brukar säga att bra texter ska få mig att känna något – jag vill gråta, skratta eller bli förbannad. Detsamma gäller musik, eller vad som helst egentligen. Courtney Marie Andrews fick mig precis att bra-gråta med sin “Honest Life” och får hon dig att känna likadant och du har vägarna förbi Bryggarsalen i Stockholm den 17 augusti har du chansen att spana in henne live.

1 augusti, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Läs/Se/LyssnaYoga World Blog

Choklaaaaaaa

Idag har i ärlighetens namn varit en ganska dålig dag. Det började med att jag var på ett återbesök hos hudläkaren för att försöka få bukt med klådan och eksemen som jag dragits med av och till sedan i höstas. Det gick så långt innan jag gick till läkare första gången att jag fick lipiga sammanbrott över hur jobbigt det var, men när Ola väl övertygade mig om att gå dit så fick jag kortison utskrivet och besvären var borta på mindre än en vecka.

Trodde jag. Det visade sig nämligen att kortison bara dämpar besvären, så när dosen trappades ner kom problemen tillbaka med besked, och eftersom jag nu hade vant mig vid hur det SKA vara så blev jag så himla besviken. Därför hoppades jag såklart på någon form av mirakelmedicin hos läkaren idag, men så är ju inte verkligheten tyvärr. Jag beordrades att göra att allergitest, ett sådant där de klistrar på en massa ämnen på ryggen för att se hur man reagerar. Problemet är bara att de där lapparna ska sitta i en vecka, och man får inte svettas eller duscha ryggen under tiden. Good luck with that denna helg som har potential att bli årets varmaste…

När jag lite senare gick in på Facebook kom nästa grej. Chris Cornell är död. 52 år och i princip in his prime. Grejen är att jag liksom har växt upp med Chris Cornell. I början som sångare i Soundgarden och Temple of the Dog (deras låt Hunger Strike ÄR typ mitt 90-tal), och senare som sångare i Audioslave. De sistnämnda lyssnade jag i princip inte på, däremot har de två låtar som jag liksom haft som “nu känner jag mig lika delar ledsen och fri”-låtar: “I Am the Highway” och “Show Me How to Live”. Den sistnämnda blir ju på något sätt eländigt profetisk nu när Chris Cornell bevisligen själv aldrig lyckades reda ut det där med hur man ska leva.

Nästa smäll, och det här blev faktiskt en bokstavlig sådan, kom när Ola skulle köra tillbaka mig till jobbet efter lunchträningen – och lyckades köra upp bilen på en sten. Det ska tilläggas att det var lika mycket mitt fel; jag parkerar alltid där och har full koll på var stenarna finns, men om den som parkerar inte är samma som ska köra bilen nästa gång kan det ju bli lite tokigt. Jag blev tvungen att lämna Ola åt sitt öde och skynda tillbaka till jobbet med tusen tankar malande i huvudet om allt från dyra bilreparationer till… tja, Chris Cornell.

Någonstans här hade ett enormt chokladsug, något jag normalt sällan har, börjat byggas upp och jag brottades länge med tanken på att traska in i affären och stilla suget. Istället ryckte jag upp mig och tog dörren in på apoteket istället, för att hämta ut den där mirakelmedicinen som läkaren trots allt skrev ut. Och vad möts jag av? En i och för sig väldigt trevlig och service minded kille men som inte fattar alls vad jag säger. “Klådstillande? Det här är allergitabletter.” Efter många om och men förstod vi varandra (han trodde jag sa BLODSTILLANDE, vilket uppenbarligen är en helt annan sak) och jag fick min medicin. Men någon choklad hade jag fortfarande inte sett röken av. Och Chris Cornell var fortfarande död.

Så ikväll kapitulerade jag och den lille, och kokade ihop en chokladsås av lika delar raw kakaopulver (fick testa från finska CocoVi för ett tag sedan, kan varmt rekommenderas!), kokossocker och lättmjölk. I ärlighetens namn var den inte supergod, smaken blev ganska vuxen, men chokladsuget stillades till slut.

Och Chris Cornell är fortfarande död. Och världen har tappat ännu en bundsförvant på vägen till hur man ska leva det där livet.

 

 

18 maj, 2017 | 1 KOMMENTAR.

Populärt från Yogaworld.se

Läs/Se/LyssnaYoga World Blog

Varför kvinnor är närmare upplysningen

Det vet jag inte (än) men det är i alla fall temat i ett kapitel i Eckhart Tolles bok Lev livet fullt ut – din väg till andligt uppvaknande.

Jag börjar bygga upp ett rätt bra bibliotek med böcker av den här typen. Om jag läser, och därmed suppar upp kunskapen i, dem? Nja, i sinom tid hoppas jag.

Och suppar upp? Det kommer sig av ett hitte-på-ord som Waylon kom på efter att ha sett en film där någon blev tagen av rymdvarelser och sögs upp i ett rymdskepp; “uppsuppen” helt enkelt.

Så nu använder vi det när det handlar om att bli helt fångad av något och verkligen kunna gå upp helt i det – en skön känsla helt enkelt. Så min fråga till dig – vad är du uppsuppen av just nu?

3 november, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Läs/Se/LyssnaYoga World Blog

Försök lite till…

Hittade en så fin bok när jag skulle läsa för Waylon ute på landet:

När jag flyttade till min nya mamma var jag lite rädd.

Det här skulle bli mitt hem nu.

Jag hade aldrig haft eget rum förut.

Jag var orolig över att jag inte såg ut som Mamma, så jag försökte ändra på det.

Men mamma sa att det inte behövdes.

Hon gillar att vi är olika.

Jag gillar det nog också, egentligen.

(Och vad dom andra tycker struntar vi i!)

Mamma leker med mig och tar hand om mig.

Hon gör allting som mammor brukar göra… …även sånt som jag inte vill.

Ibland blir jag arg på Mamma.

Ibland är jag väldigt ledsen.

Men Mamma lovar att allting ska bli bra.

Hon säger att om vi bara försöker lite till så blir det bättre imorgon.

Och när det blir nästa dag så försöker vi båda två… …och då blir det bättre!

Mamma lär sig att vara min mamma och jag lär mig att vara Mammas barn.

Vi lär oss att vara en familj.

Min nya familj – Renata Galindo

1 oktober, 2016 | 2 KOMMENTARER!
1 2 6
Annons