Ät/Drick

Det kom en liten påse med agar agar till redaktionen idag, och det måste ju såklart testas. Agar agar, just den här kommer från Khoisan Tea och finns på ICA för strax under 40 kronor för 30 gram, är ett ekologiskt och vegetabiliskt alternativ till gelatin som kan användas i både maträtter och efterrätter. Perfekt för den som vill undvika gelatin av en eller annan anledning!

Men vad skulle då det här spännande vita pulvret hamna i? En snabb googling förde mig till My Kitchen Stories och hennes recept på Jordgubbsmousse med agar agar, och vips så var testandet igång. Det hela avbröts av en skeptisk pappa som sa: “Du får inte ha citron i för då stelnar det inte”, men nu förlitar jag mig på att tårtfantasten Camilla har koll på läget.

Tårta ja. Tanken bakom My Kitchen Stories testlagande med agar agar är att ta fram gelatinfria tårtfyllningar, men jag tänker att den här jordgubbsmoussen blir minst lika god som smaskig helgdessert, serverad i snygga glas. Nu kör vi!

Du behöver:

225 g frysta jordgubbar

1 dl vatten

2 tsk citronsaft

0,75 tsk agar agar-pulver

1,5 msk florsocker

3 dl vispgrädde

Gör så här:

1. Koka upp jordgubbar, vatten och citronsaft tills jordgubbarna löst sig helt (tryck sönder dem med en gaffel).
2. Sila jordgubbsmoset.
3. Vispa ner agar agar-pulver och koka upp igen. Låt koka i 3-5 minuter.
4. Låt svalna i rumstemperatur. Gelén får inte hinna bli för hård, utan mer som en mjuk puré.
5. Vispa upp grädden löst innan du vispar ner jordgubbspurén. Tillsätt florsocker och vispa tills du får en jämn, fin och fluffig mousse.

Jag har inte bloggat på ett tag. Inte haft den rätta lusten, tiden, inspirationen. Har haft, och har, ganska mycket med mig själv. Stress har jag levt med så länge jag kan minnas. Ofta har den tagit psykiska uttryck – svårt att varva ner, ojämnt humör och så vidare. På något sätt har jag lärt mig att leva med det. Vilket troligtvis varit otroligt dumt, eftersom det till slut blir kroppen som säger ifrån. Och det har den gjort nu. Igen. Nu låter det här som ett domedagsinlägg, och riktigt så är det inte. Men jag är besviken på mig själv. På att det jag trodde var bra inte funkade. I det här fallet är det kosten. “Maten är din medicin” och allt det där.

I somras gick jag över till att inte äta kött. Jag åt inte särskilt mycket kött innan heller, mer kanske vardagsmat i en barnfamilj som köttfärs, kyckling, lax och kanske en fin biff på fredagen. När jag skriver ner det så här så låter det ju ganska mycket, Kanske blev förändringen för drastisk trots allt? Särskilt som jag tenderade att kompensera upp med vita kolhydrater som jag tidigare varit ganska restriktiv med.

Till en början mådde jag bra. Riktigt bra. Plötsligt var det lätt och roligt att äta igen. Jag visste alltid vad jag skulle äta, eller rättare sagt vad jag inte skulle äta. Jag trodde att det här tog bort mitt fokus på mat, men det jag istället tog bort var mitt fokus på att må bra.

Det låter ju så himla bra det här med att “inte göra sin mage till en kyrkogård” och fan och hans moster. Men det som hände med min kropp var att jag sakta men säkert började känna mig känslig och svag istället för stark. Och det kändes fel att börja täcka upp med mineraler och vitaminer på burk. Vad är det för fel på dig då tänker du kanske nu? Tja, jag vet inte riktigt. Jag har djävulska eksem som kliar så jag håller på att bli tokig. Det här har jag haft tidigare, men aldrig så utspritt och aldrig så hopplöst. Dessutom har magen pajat, nu kanske akut för att jag la tillbaka kött på menyn så sent som igår, men oron kommer ju sig av en känsla att jag gjort mig själv känsligare, fast inte på ett bra sätt.

Min tolkning är att kombinationen stress och kostomläggning har fått min kropp att gå bananas. Vad tror ni?

Vi avslutade kräftskivesäsongen igår, och istället för den klassiska västerbottenostpajen satsade vi på en löjromspizza:

1 färdig pizzadeg av surdeg (den vi köpte var ganska liten, så tänk på det om ni ska bjuda många)

2 1/2 dl crème fraiche

2 dl västerbottenost

80 g löjrom (i ärlighetens namn köper jag bara vilken röd kaviar/rom som helst som ser god ut. Tångkaviar funkar säkert fint för vegetarianen)

Svartpeppar

Dillvippor och citronklyftor till garnering (citronen glömde jag såklart)

Rödlökspickles:

1 stor rödlök

1/2 dl ättiksprit

1 dl strösocker

1 1/2 dl vatten

1. Koka upp ättika, socker och vatten i en kastrull och häll sedan den varma lagen över tunt skivad rödlök. Ju längre den får stå och dra sig, desto bättre…
2. Vispa 1 dl crème fraiche till fast konsistens med elvisp.
3. Dra ut degen och lägg på en bakpappersklädd plåt. Den sorten vi hade köpt ville inte riktigt bli utdragen, så kaveln åkte fram trots att det stod på förpackningen att det helst skulle undvikas. Kanske säger mer om mitt tålamod än själva degen i och för sig…
4. Bred på resten av crème fraichen och strö över osten. Grädda i ugn på 225 grader tills pizzan har fått fin färg.
5. Låt den svalna några minuter innan du lägger på picklad rödlök, och klickar ut löjrom och vispad crème fraiche. Toppa med dill och nymalen svartpeppar. Garnera med citronklyftor och bums ner i hungriga magar!

Grundreceptet är hämtat från Ica Buffé

Mer sugen på sparrispizza? Receptet hittar du här. 

För mig är mat kärlek, och det absolut bästa sättet att älska sin kropp på. Ge den god, nyttig mat och dryck och jag lovar att det funkar som medicin. Ge den skit och jag lovar att du kommer må skit. Mat är också ett ypperligt sätt att ge kärlek till andra. Ibland är vi bättre här än vad vi är på att ge kärlek till oss själva – säkert har du stött på någon som bara bakar och bakar men aldrig äter något själv för att ta ett exempel som gränsar till en helt annan, men snarlik, diskussion…

Och det är också någonstans här det börjar väckas en surkärring i mig. För den mat vi ger till våra egna och andras kroppar är inte alltid bra. Ibland är den svindyr och ändå dålig. Jag försöker vara en bra mamma. Det är inte alltid så lätt. Waylon älskar Star Wars, så det är väl klart att han får köpa yoghurt och müsli med det motivet på. Men är det bra mat? Tja, tveksamt, är säkert en massa socker och onödiga tillsatser i. Men han äter det, och då försvinner lite av den där oron som jag misstänker att jag har gemensam med alla föräldrar till barn som är väldigt smala och inte överförtjusta i mat.

Sen har vi våra gamla. Ramlade över en undersökning om att många pensionärer har näringsbrist och blev mer ledsen än arg. Vet ni vad den största anledningen till näringsbristen är? Jo, att de tvingas äta ensamma. Det är inget större fel på matlådorna de får rent näringsmässigt, men ett ensamt liv, kanske helt utan förmåga att röra sig utomhus, är inte det bästa för aptiten.

Det här blev ett aningen rörigt inlägg, så vi styr upp skutan här på slutet:

1. Ät! Lyssna på din kropp – den kommer att tala om för dig exakt vad du behöver.
2. Drick! Vatten, kaffe, vin – missunna dig inget, men var medveten om konsekvenserna vid eventuell överkonsumtion.
3. Dela med dig! Av din tid – om det innebär att du tvingas köra på hämtmat för att ha tid att sitta ner och mysa med de dina i samband med måltiden så är det ändå ett bättre val än all perfekt rawfood i världen om du äter den i stressig ensamhet.

Vad ska man äta till middag då? Tja, den här tonfiskburgaren ligger bra till. 

Gillar du pasta? Ost? Då kommer du att älska den här:

Pasta med tre sorters ost, rucola och valnötter

4 portioner

400 g pasta; penne, mezze maniche eller båda

250 g mascarpone

1 msk vitvinsvinäger

salt och svartpeppar

1 dl riven parmesanost

100 g gorgonzola, smulad

1 dl valnötter, krossade

rikligt med rucola

lite olivolja

svartpeppar

1. Koka pastan enligt anvisning på paketet. Om du som jag gillar den riktigt al dente kanske du kortar ner koktiden med någon minut.
2. Värm mascarponeosten försiktigt utan att den kokar. Smaka av med vinäger, salt och peppar. Blanda med den nykokta pastan och fördela på fyra tallrikar, eller tjoffa upp i en stor serveringsform som jag gjorde här.
3. Strö över parmesanost, gorgonzola och valnötter. Avsluta med rucola, lite olivolja och svartpeppar.

Mer inne på rawfood? Då har Vevve ett pastarecept för dig här.