Yoga World Blog

För ett tag sen så skrev jag i en ledare till Hälsa & Fitness att jag inte sprang. Jag ljög. Jag har nämligen varit ute på årets första runda, och det känns som att det kan bli fler. Det här säger jag verkligen verkligen inte för att skryta. Okej då, kanske lite. Eller kanske snarare för att bevisa för mig själv att jag faktiskt var ute och sprang istället för att komma med en miljon ursäkter och bortförklaringar.

Grejen är att det inte är särskilt jobbigt att springa. Inte själva springandet. Särskilt inte om man som jag tillåter sig att gå då och då utan att lägga någon dålig-värdering i det. Då är jag hellre ute lite längre, en timme känns bra, och ser till att det liksom blir värt det den vägen.

Det jobbiga med träning är snarare alla kringgrejer. Man måste byta om. Duscha efteråt. Tränar man på lunchen eller ska göra något efter träningen kanske man till och med måste sminka sig och fixa håret. Suck. Och så blir det träningskläder som ska tvättas. I tvätthögen som bara växer och växer. Och så har man tagit värdefull tid från familj och vänner och allt som ska fixas.

Så jag förstår det där med träningsfeminism, i bemärkelsen att fler kvinnor ska prioritera träning, även om jag nog skulle vilja utvidga det till tränings-HUMANISM, att fler MÄNNISKOR borde prioritera träning. Filosofiska funderingar å ena sidan, här kommer några konkreta tips för dig som vill komma igång med något. Det må vara löpning, träning, yoga eller egentligen vad som helst.

1. Just do it. Det finns en väldig makt i det där att bara bestämma sig och sen låta det gå nästan per automatik.
2. Krångla inte till det. Det behövs sällan några specialgrejer eller -kläder – anything goes.
3. Utgå från din dagsform. Kroppen och hjärnan är smarta, de kommer att berätta för dig om det är läge att pusha eller ligga lågt.

Lycka till med vad du än vill komma igång med – kanske ses vi i löparspåret. Eller på yogamattan. Eller i crossfitboxen. Eller någon helt annanstans.

Bilden? Det är löparcoachen Line Velmar Broman som kärleksfullt pushar på oss i grekisk eftermiddagshetta. Kanske såddes ett frö där och då till att göra löpningen mindre jobbig så att jag faktiskt tog mig ut idag, trots ruskväder och eftermiddagsmörker.

Jag tror på människor. Jag tror så extremt mycket på människor. Det har inte alltid varit så, och då och då händer det såklart saker som får mig att tappa tron litelitelite, men så händer något annat som fyller på min tro med råge och så är jag på banan igen. Kärleksfullt rätta-vägen-tänk eller livsfarligt hippieflum och förnekelse? Tja, det är upp till var och en att bestämma vad vi väljer att se i olika situationer och människor.

Vad väljer du?

Får du också tårar i ögonen ibland bara av att läsa, se eller höra något? Det får jag. Läste precis om ett par som förlorat sin för tidigt födde son. Den största kärleken blir till den djupaste sorgen. Livet är inte rättvist. Inte orättvist heller. Bara… annorlunda. Idag är det Alla hjärtans dag. En fantastiskt fin dag, åtminstone här i Småland där våren verkar ha kommit dagen till ära.

För första gången på länge tycker jag att det har kommit någon form av balans i Alla hjärtans-firandet. Folk lever mest på, stresspussar sin älskade på väg till jobbet och bryr sig inte så mycket om att dåligt samvete-köpa någon dyr present som varken ges eller tas emot med hjärtat. Jag tycker det är skönt.

Överlag är jag väldigt glad över att kunna känna något överhuvudtaget. Tänker på när jag var på Yoga Girls event och hamnade i en sharing med en engelsk tjej. Vi hade båda kommit bort från yogamattan på sistone – hon för att hon var rädd för att INTE kunna känna något när hon hamnade där, och jag för att KÄNNA.

För så är det. Jag har gråtit floder på yogamattan. De där tysta tårarna som bara kommer och förvandlar mascaran till pandakladd. I början brukade jag känna mig självmedveten och skämdes när det hände. “Konstig hon är, vad har hon att gråta för?!” typ. Sen släppte jag det. Och började gråta mindre. Accepterar tårarna, och känslorna, när de väl kommer.

På Yoga Games, detta fantastiska event som ni bara MÅSTE besöka om ni inte redan har gjort det!!!, i helgen blev det tårar på en klass. Shay Peretz (bilden) From East to West Jam Flow. Eller som han själv uttryckte det: “Hur fan ska jag veta vilken klass jag känner för att hålla just idag, just här för er, tre månader i förväg?!”

Med glimten i ögat såklart. För yoga är inte så jävla allvarligt. Man får svära. Man får ha roligt. Man får gråta. Man får bestämma själv. Man får ändra sig. Man får göra slut med yogan ibland. Och man får älska den. Igen och igen. Så ha en fin Alla hjärtans dag nu vänner. Älska dig själv och dem du möter. Det behöver inte vara forcerat, med finmiddag och presenter. Utan. Precis. Som. Du. Vill.

Love all. I Feel It All.

LÄS MER: Vevve fick feber och tvingades gå hem, men här är i a f hennes uppladdning för Yoga Games

The body benefits from movement, and the mind benefits from stillness.

Stillness, stillhet, i dess renaste form är sömn. Och det är i stort vad jag ägnat helgen åt så här långt, eller i alla fall gårdagen. NU börjar jag vakna till lite och kanske kan börja ta mig an lite rörelse också så att kroppen får sitt. Vi är ju inne på de sista dagarna av yogautmaningen här på Yoga World så det finns mycket härligt att grotta in sig i.

Testa till exempel Veronicas metta-meditation, eller Elinas Bali-fotade solhälsning med extra allt. Passa även på att dela med dig av dina bästa kom-igång-tips när det gäller yoga – du har fortfarande chansen att vinna ett fint silverarmband från KumKum.

Ha en fin söndag <3

Jag är otålig. Har noll tålamod. Jag är också lätt-inspirerad. Vill göra allt, alltid. Men det går ju inte. Eller? Så där håller jag på jätteofta. Sitter och korrläser en text om Jacob “Yogabonden” Lidström (på bilden fint fotad av sin fru Clara) och får direkt ett infall om att jag vill vara, eller ha, en sån. (Ingen hint till dig Alo, musikfingrar är inte menade att vara gröna). I nästa sitter jag och drömmer mig bort till New York. Och i nästa Ibiza. Och så många liv har jag inte. Dessutom är verkligheten oftare bajskalsonger (inte heller en hint till dig Alo, men femåringar och magsjuketider går sådär ihop), jobb-multitasking deluxe och hoarderliknande tvättberg än glamorösa (rese)drömmar.

Men vad har då yoga med det här att göra då? Jo, det fina i kråksången är att yogan lär mig steg för steg att acceptera att jag inte kan göra allt på en gång, eller kanske rättare sagt – den lär mig hitta MIN väg i allt det här. Hur då? undrar du kanske nu. Tja, kanske för att det är något som måste göras. Regelbundet och med tålamod. För jag kan inte kasta allt jag har och äger och köpa en bondgård i Norrland imorgon. Särskilt som jag inte är säker på att det är det jag innerst inne vill. Men om det verkligen är det jag vill så kan jag steg för steg bena ut vad jag ska göra, när och hur, och det tycker jag man lär sig alldeles ypperligt på yogamattan, genom att stöta och blöta diverse positioner dag ut och dag in för att till sist hamna där det är menat.

Just nu har vi en yogautmaning här på Yoga World. Den här veckan börjar vi med att under Vevves kärleksfulla ledning starta upp i små portioner. Välkommen!

MER OM UTMANINGEN HOS MAJJA: Tomorrow is the first blank page…