Jag är otålig. Har noll tålamod. Jag är också lätt-inspirerad. Vill göra allt, alltid. Men det går ju inte. Eller? Så där håller jag på jätteofta. Sitter och korrläser en text om Jacob “Yogabonden” Lidström (på bilden fint fotad av sin fru Clara) och får direkt ett infall om att jag vill vara, eller ha, en sån. (Ingen hint till dig Alo, musikfingrar är inte menade att vara gröna). I nästa sitter jag och drömmer mig bort till New York. Och i nästa Ibiza. Och så många liv har jag inte. Dessutom är verkligheten oftare bajskalsonger (inte heller en hint till dig Alo, men femåringar och magsjuketider går sådär ihop), jobb-multitasking deluxe och hoarderliknande tvättberg än glamorösa (rese)drömmar.
Men vad har då yoga med det här att göra då? Jo, det fina i kråksången är att yogan lär mig steg för steg att acceptera att jag inte kan göra allt på en gång, eller kanske rättare sagt – den lär mig hitta MIN väg i allt det här. Hur då? undrar du kanske nu. Tja, kanske för att det är något som måste göras. Regelbundet och med tålamod. För jag kan inte kasta allt jag har och äger och köpa en bondgård i Norrland imorgon. Särskilt som jag inte är säker på att det är det jag innerst inne vill. Men om det verkligen är det jag vill så kan jag steg för steg bena ut vad jag ska göra, när och hur, och det tycker jag man lär sig alldeles ypperligt på yogamattan, genom att stöta och blöta diverse positioner dag ut och dag in för att till sist hamna där det är menat.
Just nu har vi en yogautmaning här på Yoga World. Den här veckan börjar vi med att under Vevves kärleksfulla ledning starta upp i små portioner. Välkommen!
MER OM UTMANINGEN HOS MAJJA: Tomorrow is the first blank page…
