Träna

“Om du vill kan du ge mig och coacha mig i en yogautmaning som jag skriver om antingen via din blogg eller som krönika i tidningen? Säg, till slutet av året?”

Sa sambon i torsdags. “Självklart – hur fort kan vi börja???” blev mitt svar, och sambon kanske redan började ångra sig lite – en övertaggad coach OCH sambo i en och samma person kanske kan bli lite jobbigt. Jag ska vara helt ärlig i hur jag jobbar i mitt coacheri. Jag ställer frågor, och så får klienten svara och därmed coacha sig själv. Det är väl inte hela sanningen i och för sig, men i det här fallet började vi med att ringa in utmaningen lite, genom att jag ställde den enkla, och samtidigt så svåra, frågan:

“Vad VILL du?”

Efter en stund hade vi kokat ner det hela till att Alo vill bli starkare, smidigare och klara av vissa positioner, och för att kunna uppnå detta krävs en regelbunden praktik, vilket också är ett av målen att få till. Det jag tycker är spännande med yoga är att man jobbar minst lika mycket med att bli starkare, smidigare och klara av vissa positioner även I HUVUDET – därför blir det här också en viktig pusselbit att jobba med i utmaningen.

Jag jobbar väldigt mycket enligt devisen “make it up as you go”, vilket stundtals säkerligen gör folk i min närhet galna. Men saker och ting blir mycket roligare så. Så i den här utmaningen (ja, vi klurar på ett bra namn, kanske kan ni hjälpa till här?) började jag med att ta fram följande fem hashtags som får symbolisera varje dags uppdrag:

#meditationsmåndag

#toktränatisdag

#tidigtorsdag

#funderarfredag

#sundaysmile

Onsdag och lördag är “vilodagar”, annars är risken stor att projektet blir övermäktigt. Varför skriver jag då om detta kanske något interna projekt? Tja, ni kanske är sugna på att hänga på eller hitta inspiration till era egna utmaningar, om vi delar med oss av sådant som funkar – eller verkligen inte funkar – för oss. Eller så kanske ni vill komma med inputs och tips till hur man blir starkare, smidigare, och får till en regelbunden practice – vi lyssnar och lär!

Sugen på mer utveckling? Min kloka kollega Vevve skriver här om hur man utvecklas som yogi och yogalärare.

Vi håller på med ett reportage om barnyoga, så imorgon ska vi förbi Move It och fota lite, men tills dess bjuder Ola Karlsson på en barnyogasaga. Inspirationen är hämtad från yogaläraren, författaren och textildesignern Isse Magnusson, som du också kommer att få möta i reportaget:

Det var en gång ett berg. Inte vilket berg som helst utan världens högsta berg (bergsposition). Och inte bara världens högsta berg, utan en vulkan och det bästa han visste var att andas så att det kom rök ur munnen. Han tyckte om att ta sina långa armar och lägga sina händer mot magen och känna hur han andades. Hans högsta önskan var att en dag kunna spruta lava, något han aldrig lyckats med tidigare.

En dag när han andades riktigt djupt märkte han hur det började mullra i magen. Och helt plötsligt kände han hur det började komma upp lava som rann nerför bergets sidor (framåtfällning). Berget blev så glad och så trött att han var tvungen att sätta sig ner med benen rakt ut och pusta ut (vinkel/pizza). Då kom det plötsligt en fjäril (fjärilen) och satte sig på berget.

– Vad gör du? frågade fjärilen.

– Jag andades så duktigt att det kom lava ur min mun, sa berget. Jag blev trött och satte mig och nu är jag hungrig. Jag måste nog göra mig en macka. Vill du ha?

– Ja! sa fjärilen. Jag kan baka brödet om du vill (halv fjäril/mala säd).

Och fjärilen bakade och bakade.

– Nu är det klart, nu får du välja pålägg, sa fjärilen.

Berget ställde sig upp (bordet) och började plocka åt sig av alla godsakerna (framåtfällning/Dagobertmacka).

När berget och fjärilen ätit klart ställde de sig upp. 

– Det var gott, sa dom. Men det börjar bli lite kallt. Jag tror vi får hugga lite ved (huksittande/hugga ved).

Och så började dom hugga ved för att göra upp en eld. Då kom det förbi en katt som hette Jackson. Och en ko som hette Rosa. En katt. Och en ko. En katt och en ko.

– Vad varmt och skönt ni har det. Och mackor har ni också, det vill vi med ha! sa katten och kon.

– Varsågoda, sa berget och katten och kon sträckte sig efter en macka (framåtfällning).

Och dom åt och åt. Efter maten ställde sig katten på alla fyra. Sedan reste han på bakbenen (hunden).

– Jag blev så mätt att jag måste sträcka ut lite.

Så tittade han på de andra och sa:

– Jag åt flest mackor så jag vann! Och så sträckte han på sig som en segrare (segraren).

– Nej, det gjorde jag, skrek dom andra och gjorde samma sak. 

Plötsligt började det blåsa jättemycket i träden (trädet). Det vajade och vajade i vinden (vajande palmen). Plötsligt såg de en drake flyga förbi (draken). Berget blev så uppspelt att han började andas djupare och djupare. Och plötsligt sprutade det ut en massa lava ur vulkanen (vulkanen). Det pågick en lång stund och fjärilen, katten och kon blev så rädda att de kröp ihop (barnet).

När berget hade slutat spruta lava var han helt slut, så han var tvungen att lägga sig. Men han var också glad och kunde inte låta bli att sprattla lite med benen i luften (happy baby). 

– Jag kan spruta lava, jag kan spruta lava! skrek berget.

De andra djuren började skratta. De var glada för bergets skull att de inte blivit brända av lavan så de gjorde samma sak.

– Nu tycker jag vi vilar en stund, sa berget och de andra höll med.

– Glöm inte andas, sa berget.

– Men inte så mycket så att du sprutar ut mer lava, sa fjärilen.

Och så låg dom där och andades tills de somnade (savasana).

Mer nyfiken på barnyoga? Vevve har testat, och resultatet hittar du här.

Jag ska få testa en sån här, vilket jag är väldigt taggad på. Hade tidigare en aktivitetsmätare/klocka (det måste vara en klocka, annars känner jag att den tappar sin funktion. Klarar inte de där som bara är armband och som man sen måste synka med datorn/telefonen för att få koll, det är ett moment för mycket för mig) som rätt som det var bestämde sig för att lämna mig någon gång när jag var på resande fot i Göteborg. Så någonstans på Götets gator kanske det traskar runt någon med en lysgrön aktivitetsklocka och känner sig fit…

Men anyway, tillbaka till Fitbit Blaze. För det är så den heter, den här aningens billigare varianten av en Apple Watch (jämför allt med den, för det är den enda jag har koll på). Förhoppningsvis dyker den upp med posten under nästa vecka – I’ll keep you posted! Vad den ska göra för min yoga vet jag inte, men kanske finns det oanade möjligheter.

Det är Martina Haag som har sagt det, och eftersom jag har läst hennes bok Heja, heja! om hur hon själv tog sig från konditionslös ickelöpare till inbiten maratonfantast vet jag att det stämmer. Det gäller bara att göra det och för att göra det måste man börja någonstans. Och tro mig, jag har försökt. Försöker fortfarande med jämna mellanrum.

Jag kan bli väldigt sugen på att vara löpare. Inte minst för att det ser så snyggt och enkelt ut. Senast nu i mellandagarna fick jag en liten löparcrush på Alexandra Rapaport som är ute och coolspringer i huvudrollen som Sonja i Gåsmamman som vi streckkollat på nu i några dagar. Och genast börjar jag rada upp ursäkter för mig själv: “Det är klart att det är mycket lättare för henne att springa! Hon har ju det där perfekta huset vid vattnet och kommer direkt ut på en naturskön löparrunda så fort hon öppnar dörren. Dessutom är vädret så där härligt höstvårigt att det räcker med en snygg löparjacka och en liten mössa för att kännas bra.” Undanflykter, undanflykter alltså. Nu har vi snö här i Småland, så då skyller jag på det. “Det är för kallt, jag har inga bra skor eller kläder.” Det sistnämnda stämmer inte ens, eftersom jag har införskaffat tjusiga reflekterande löparkläder från Pumas vinterkollektion Nightcat som ska hjälpa mig att synas i vintermörkret.

Just nu har jag visserligen ett giltigt skäl till att inte springa eftersom jag fortfarande kurerar mig efter en seg förkylning, men sen då? Hur gör ni som älskar att kombinera yoga och löpning – tipsa mig gärna! 

Det börjar dra ihop sig till förnyade nyårslöften, och för många handlar dessa om träning. De första veckorna efter jul brukar det vara knökafullt på gymmen av alla taggade nyårslöftare som lovat sig själva 100 pass innan midsommar eller liknande. Efter några veckor till brukar skaran av gymbesökare ha tunnats ut betydligt. Någon månad längre fram börjar man ana uteserveringar som lockar med solstekta näsor och öl i plastglas.

Kanske ska vi acceptera att dessa cykler faktiskt är okej, form är sällan ett statiskt tillstånd. Den där tvättbrädan som du kämpar för kanske kostar för mycket i långa loppet? Kanske räcker det att hitta en balans som funkar på sikt, där varken mysmagen eller hetsen efter motsatsen tar över?

För mig handlar hälsa och träning om att lyssna på sin kropp och vara snäll mot den. Att fokusera mer på hur det känns på insidan än på hur det ser ut på utsidan. När du rör på dig producerar din kropp lyckohormoner som tack. Om din tillvaro känns pressad är träningen ett perfekt verktyg för att lätta på trycket. Tack vare träningen får du även bättre självförtroende och en känsla av att du åstadkommer något. Vad och hur du tränar är helt upp till dig, det viktiga är att du gör det ett par tre gånger i veckan. Du behöver inte vara värsta proffsatleten – du behöver bara röra på dig.