Jag och min yin

Den träningsform som har gjort absolut mest för mig är utan tvekan yinyoga. Första gången jag testade var för snart sex år sedan på Ystad Saltsjöbad. Jag hade yogat en del och var ganska kaxig, nu skulle jag visa kärringarna liksom. Men tji fick jag. Vi började med att “så lutar ni er framåt och lägger huvudet på blocket”. Ridå.

Många år senare hamnade jag på yinyogamattan igen. Och det var så jävla skönt! Som att ta en dusch för insidan eller något. Några av mina bästa stunder på yogamattan har varit på yinyogaklasser. Jag har varit så rädd om yinyogan att jag inte velat slita ut den, jag vill inte att den ska förlora sin magi. För det händer något där på mattan. Spänningar löses upp, jag landar i mig själv och blir skön inifrån och ut.

Det är inte alltid det funkar. Jag måste liksom vara trött och full av skit för att det ska ha effekt. Eller få hjälp utifrån av en yinyogalärare som “fattar”. Vilket verkligen inte är det lättaste; hur ska någon annan kunna “fatta” när jag inte gör det själv? Men vissa yogalärare har det där. Och i takt med att jag har blivit bättre i min egen yoga, mitt eget liv eller hur man väljer att se det, så har jag även blivit bättre på att ta till mig yinyogan på hemmaplan.

Tack vare Majja upptäckte jag häromdagen Lesley Fightmaster och klassen som du ser här nedanför. För mig tickar den alla yinboxar, utom möjligtvis musiken – rätt musik är JÄTTEVIKTIGT för att jag ska trivas på en yinklass, men mer om det en annan gång – men det kompenserar Lesley med sin sköna accent. Igår fick jag sällskap av katten Jackson på mattan ute i trädgården och hamnade närapå i yinheaven – testa du också!

Sugen på mer yinyoga? I nya numret av Yoga World har Vevve intervjuat yindrottningen Magdalena Mecweld. Du hittar tidningen i butik och på Faktaböcker.