Det händer att jag får frågan “vad är yoga?” Och beroende på vem som frågar så svarar jag olika varje gång. Mitt senaste favoritsvar är:
“Yoga är självmassage.”
Det var finske superyogin Petri Räisänen som hjälpte mig få upp ögonen för yogans massageeffekter på en workshop förra året. Han pratade om att under alla år som man kämpar för att komma in i ashtangans olika positioner så kommer man lite längre för varje gång, mycket tack vare att man masserar sig själv med sin egen kropp. Låter det flummigt? Tänk efter – när du till exempel strävar efter att kunna binda händerna bakom knät i marichyasana så knölar du ihop dig över dig själv och ju fler gånger du lägger benet över dig själv i lotusställning eller låter armarna glida över benet och ryggen desto smidigare blir du.
Samma sak inom yinyoga. Min eminenta yogalärare Martina Lennartsson visade nyligen en position för självmassage av vaderna som är lika delar smärta och underbar frigörelse. Och jag tror mycket på att göra saker själv. Ett tag gick jag väldigt ofta på massage och förlitade på att massören skulle fixa mig, vilket hen ofta kunde göra för stunden, men om det var jag själv som var orsaken till att jag hade ont så löste det ju inte grundproblemet. Det här fick Vevve upp mina ögon för nu på Yoga Games i Stockholm då vi kom att prata om att kroppen faktiskt kan ha gjort sig stel som en skyddsmekanism, och om man då låter en kiropraktor öppna upp så finns risken att man direkt går tillbaka till sitt felaktiga beteende och riskerar att skada sig ännu mer. Alltså måste man fixa sig själv, och där mina vänner, är yogans självmasserande egenskaper till fantastiskt stor hjälp.
Nyfiken på Petri? Yoga Worlds reporter Jenny Almlöf har träffat honom.
Någon gång har jag också hört yoga kallas för själsmassage, alltså massage för själen. Så fint tycker jag.
JA! Mycket fint =)