Det dyker upp allt fler av den här typen av drycker i kylskåpet nuförtiden och när Waylon, 5, frågar vad det är svarar jag:
– Det är vuxendricka för dom som tränar mycket.
– Men du tränar ju inte mycket.
Huvudet på spiken. Jag tränar inte särskilt mycket längre, men i mitt huvud lever jag kvar på gamla meriter, trots att jag inte varit riktigt vältränad på säkert tio år. Frågan är vad det spelar för roll. Vill jag ens vara vältränad längre? Är det “viktigt”? För vem?
Samtidigt märker jag att det är lätt att glida in i undanflykter. För det är klart att jag vill vara vältränad, i bemärkelsen att jag vill må bra och kunna orka göra allt jag vill göra. Och ja, jag vill kunna få på mig de där skinnbyxorna som ligger och lurar någonstans i garderoben… Men jag kommer inte komma dit av att öppna en burk energidryck (risken är snarare stor att jag får en utskällning av tandläkaren imorgon…) men någonstans ledde den där burken, och sonens sanning som följde, till ett wake-up call om att det är dags att ta sig tillbaka till ett tränande liv. Vi ses där.
