Började lyssna på boken Unplug på väg hem från Samsø och blev sugen på att styra upp min meditationspraktik. För som bokens författare Suze Yalof Schwartz säger:
“Meditation måste inte vara svårt – det måste bara göras.”
I boken redogör Suze för sin resa från superupptagen stylist i New York till sönderstressad kontinentpendlare i Los Angeles, och ni har säkert redan räknat ut vad som räddade henne – meditationen. Men som den gör-om-mig-stylist hon var kunde Suze såklart inte låta bli att peta lite på själva meditationskonceptet, ge det en makeover helt enkelt. Resultatet blev Unplug, en drop-in-studio för stressade själar i behov av en quick-fix i meditationsform på lunchen eller när helst det passar i ett späckat schema.
Men tillbaka till min egen meditationsresa. För mig var meditation länge något som kom på köpet på vissa yogapass och jag hade väl egentligen ingen större tilltro till att det var något för mig eller att det skulle bidra med några wow-upplevelser. Jag var egentligen varken särskilt intresserad eller nyfiken, utan gjorde det mest för att tillfälle gavs då och då. Ett år hade jag på Yoga Games (om en vecka släpps schemat och biljetterna till Stockholm – mitt tips är att hänga på låset!) förmånen att få delta på en meditationsklass med Alan Finger och då kunde jag bokstavligen KÄNNA energin som skapades i rummet.
En annan gång gick jag på en föreläsning med Björn “Natthiko” Lindeblad som avslutades med en guidad meditation, och även där och då kunde jag känna att något HÄNDE. Jag blev helt tung i kroppen, på ett skönt och omvälvande sätt. Lite omskakad berättade jag om min upplevelse för Björn efteråt och tackade för en fin upplevelse (ni som får möjlighet att se eller hänga med Björn på något sätt – gör det!) och han sa något i stil med att “tja, du är nog ganska öppen för meditation”.
Någonstans på vägen köpte jag två meditationskuddar (Ola och jag hade någon idé om att vi skulle meditera tillsammans hemma, men det blir liksom aldrig av, plus att det nästan blir som någon form av tävlan eller prestationsångest – vem mediterar “bäst” liksom?!) och av och till har jag mediterat en stund på morgonen hyfsat regelbundet. Jag har försökt göra det på kvällen också, men då är hjärnan i någon form av “köttfärs-state” plus att jag helst mediterar när de andra sover.
Även i Unplug (ja, jag tycker vi hoppar tillbaka till boken nu) rekommenderas att man mediterar på morgonen, helt enkelt för att hjärnan är som mest upplagd för det då. Men om lunchen, när du precis har kommit hem från jobbet, eller kvällen funkar bäst för dig så är det också då du ska meditera. Det är förresten budskapet i boken överlag – det som funkar bäst för dig är det du ska göra. Var, när, hur är egentligen ointressant – det viktiga är ATT du gör det.
