95. Make it up as you go/Ta det som det kommer

“Det är bara hybris om det inte är sant”, brukar min sambo säga, och det är en av mina älsklingsfloskler. Dels för att den känns lite egenpåhittad, och dels för att det är sant. Nästan. Dessutom är det mer av ett skämt än en floskel. Idag är det annars lite fult att gilla floskler. Carpe diem och sånt. När någon lägger upp ett “fint” citat är det nästan helt säkert någon som i smyg avfärdar det som en floskel.

I min värld är en floskel bara en floskel om den inte betyder något för en. Världens finaste, intelligentaste och tänkvärda sägning kommer ju att falla carpe diem-platt om den inte har något värde för en själv, samtidigt som något så enkelt som “fånga dagen” får tillbaka hela sin fantastiska slagkraft om just de orden är livsviktiga i ens eget liv.

Jag har alltid tyckt att det är härligt att leva efter deviser som “learning by doing”, “make it up as you go” och “börja gå, så uppenbarar sig vägen” (ja, vissa saker gör sig bäst på respektive språk). Självklart har jag alltid en grundplan, ni behöver inte vara oroliga. När jag kommer till jobbet så finns det ju en plan som blir allt mer detaljerad ju närmare i tiden en viss händelse ligger. Men i den här planen försöker jag bygga in så mycket luft det bara går, så att det fortfarande finns möjlighet till att just det – bara ta dagen som den kommer.

Det behöver inte vara några stora grejer, utan småsaker som att “yes, fint väder – vi fikar ute” via lite större som “det där verkar coolt – dem måste vi samarbeta med!” till riktigt stora grejer som “ska vi inte göra en yogatidning trots allt?” Uppstyrt kaos skulle man kunna kalla det. Eller mindfulness – att vara öppen för de små, sköna ögonblicken i tillvaron, för vem vet vart de kan föra dig på längre sikt?

Idag har varit en sån dag. Om jag har kommit någon vart? Tja, halvvägs till en grekisk cykeltur och en höstlig träningsfest för att ta ett par exempel. För att fira avslutar vi med lite Kliché-Kjelle: