Vafalls? Frustration är väl inte det minsta härligt? Eller jo, kanske lite, om man gör något bra av det. Men vi backar bandet. Ett härligt inlägg idag hade varit: “Jag fick en ny bok till jobbet häromdan. Thich Nhat Hanhs nya. Helt fantastisk.” MEN. Det hade inte varit sant. Inte mer än att jag fick boken. Och att den helt säkert är fantastisk. Om man är i rätt mode. Och det har INTE jag varit idag. Men jag ger boken en chans ändå. Tystnad heter den. Med underrubriken “Finn din inre stillhet i en värld full av brus”. Och det låter ju fantastiskt fint och mindfulness-aktigt så här i mindful maj. Men jag klarar det bara inte! Det liksom kryper i mig och jag står och studsar som en frustrerad tävlingshäst: “Uppåt, framåt, uppåt, framåt!” Har inte tid/ork/lust att grotta ner mig och bara vaaara.
Samtidigt så skriver jag ju just nu ett blogginlägg om just den här boken. På min fritid. Kanske lockar den mig trots allt? Innehåller något jag behöver? Trots att det kryper ännu mer i mig när jag läser baksidestexten “genom andningstekniker och enkla mindfulness-övningar visar Nhat Hanh vägen till att hitta lugn och sinnesro även i de mest kaotiska situationer och bullriga miljöer”.
För just nu vill jag ha kaos. Kreativt sådant förstås, inte misär och smärta. Men samtidigt; när jag läser vidare: “Först när vi känner stillheten inom oss kan vi upptäcka vilka vi är och vad vi vill – själva nyckeln till lycka och välmående”. Hm, kanske är jag något på spåren trots allt.
Mer Thich Nhat Hanh hos Vevve. Vem han är? En i all anspråkslöshet briljant buddhistmunk, lärare och fredsaktivist, som bland annat har skrivit flera uppskattade böcker om mindfulness.
Åh, vill läsa! Orkar du inte med den vet du var du kan skicka den… 😉 Håll uuuut!
Ska läsa duktigt hela sommaren =)