Jag brukar sällan skriva efter att ha druckit ett glas vin (eller i det här fallet ett glas rosé, en Aperol Spritz och slatten i en flaska spumante rosé) men i och med min 100 härliga dagar-utmaning vill jag ändå bjuda lite på min dag. Tänkte fokusera lite på träning. Och hur mycket svårare det har varit att få till träningen den här veckan jämfört med förra då jag var “tvungen” att träna varje dag tack vare C9-kuren. Fast jag svor på att ta tag i träningen på allvar så fort jag fick fylla på med ny träningsenergi var den motivationen i princip som bortblåst när det blev äta-som-vanligt-vardag och tusen andra saker lockade eller tiggde om uppmärksamhet.
Överlag tycker jag det är skitsvårt att få till träningen just på söndagar. Jag och en kompis brukar ha en boxklass inbokad halv fem på eftermiddagen, och av någon anledning hänger den där tiden över en hela dagen – trots att det är skitkul och bra träning när man väl kommer dit. Vet inte om problemet är att jag ogillar att ha saker bestämt varenda dag i veckan och bara vill ta allt som det kommer när jag väl är ledig, eller om jag faktiskt bara är lat.
Anyway, jag har ju faktiskt lärt mig att “den bästa träningen är den som blir av” och diggar Kalle Zackari Wahlströms sägning om att “vem har sagt att träning är valfritt? Det är ju som att borsta tänderna” – alltså dammade jag av min gamla Nike Training Club-app och körde ett 19-minuterspass i trädgården. Och det var bara så gött! Att träna barfota i gräs (well, mossa i det här fallet) och verkligen känna varenda muskel balansera för att kompensera för det ojämna underlaget är en skön frihetskänsla och vetskapen om att man faktiskt är hemma i sin egen trädgård, med duschen bara en minut bort, gör att träningen verkligen både blir 100 procent min, blir av, och lämnar en skön eftersmak och energi över till att avsluta dagen på en av stans bästa uteserveringar i skönt sällskap.
Och det där med barfotalöpning? Vevve har varit på en workshop.
