Målfobi

“Så många människor omkring mig
Utan varken mening eller mål”

Nja, riktigt så illa är det väl inte, men gudarna ska veta att jag drar mig för att sätta mål – stora som små – för mitt liv. Mål är drömmar nedskrivna på papper, gärna med en fin PLAN fram till målet, och så vidare och så vidare och någonstans här har det redan börjat klia i mig av uttråkad frustration. Kanske har jag skrivit en affärsplan för mycket under mina pluggdagar. Kanske har jag svårt att känna in vad JAG VILL, och borde gå i evig terapi på grund av detta. Kanske borde jag bara tagga ner och i alla fall börja med att sätta ett LITET mål.

Sagt och gjort. Jag plockar fram Målboken av Peter Jumrukovski ur bokhyllan och börjar läsa. Allt är ganska fridfullt och inga större konstigheter. Tills jag kommer fram till sidan 23 och det blir dags att börja jobba. För det är ju liksom det där. Att PRATA OCH DISKUTERA med sig själv och andra i evigheters evigheter och aldrig komma någon vart, DET har jag sällan några problem med. Förutom att jag blir uttråkad då och slutar lyssna.

Jag tänker att jag kommit ganska långt UTAN nedskrivna mål. Försvarar mig med det, och skyller på att jag inte vill särskilt mycket. Fast det är ljug. Jag vill en jädrans massa saker. Jag vet bara inte vad jag ska prioritera eller vad som är realistiskt eller hur mycket jag faktiskt vill det ena eller det andra, eller hur läskigt det är och hur jobbigt själva jobbet mot målet kommer att vara. Men nu slingrar jag mig och kommer ifrån ämnet.

Tillbaka till uppgiften på sidan 23: “Sätt ett mål som sträcker sig över 10 dagar. Minst en uppgift (delmål) ska göras dagligen. Bestäm en belöning som du ger dig själv när du har lyckats.” BAM! Direkt är det tomt i skallen och det går upp för mig att jag har en fobi för att sätta mål. Snabbt ska det gå också säger Peter, det ska göras NU och får ta max 20 minuter. Jag börjar vissla på det där skyldiga sättet och backar både mentalt och bokstavligt ut ur rummet med intentionen att glömma bort att jag ens öppnade den där Målboken som bara stressar mig och ger mig dåligt samvete.

Halvvägs ut i hallen slår det mig. Jag har ju faktiskt en grej som jag behöver få gjord och som ett delmål om dagen kommer underlätta extremt mycket – köpa julklappar. (Nej, jag har knappt köpt en enda julklapp. Ja, jag hade lätt kunnat smita från hela kalaset om det inte vore för Waylons skull.) Så; i 10 dagar framöver ska jag köpa en julklapp om dagen och den 22:a eller 23:e fira med att dricka något fancy samtidigt som jag slår in alla klappar som förvärvats utan tillstymmelse till sista-minuten-stress. Ytligt mål och långt från yogiskt världsförbättrande? Tja, kanske. Men Rom byggdes inte på 10 dagar och vem vet vad som kan hända om den där målfobin i huvudet faktiskt lossnar…

Vill du haka på? Här kommer förutsättningarna igen:

• Sätt ett mål som sträcker sig över 10 dagar.
• Minst en uppgift (delmål) ska göras dagligen.
• Bestäm en belöning som du ger dig själv när du har lyckats.

Lycka till – dela gärna med dig av hur det går!

LÄS OCKSÅ: Elinas mål med yogan