“Vissa mål gör dig till en mer lyhörd, ödmjuk och lyssnande person.”
Orden är Olof Röhlanders, och jag läste dem i ett nyhetsbrev som landar i min inbox varje måndagsmorgon.
Funderar rätt mycket på det där med att sätta mål. I träningsvärlden pratar vi ganska mycket om att resultatet beror på kvaliteten på dina mål. Och jag har så svårt för det! Vad vill jag liksom? Är det ett bra mål att “gå ner fem kilo”? Gör det mig till en bättre människa? Kommer jag att må bättre av det? Tveksamt. Men om jag tar ett mål av typen “kunna ta x kilo i marklyft”, eller “kunna gå på händer”? Fast jag VILL ju inte det. Åtminstone inte tillräckligt mycket för att kunna kämpa mot det på allvar.
För ett tag sedan läste jag om en studie som utförts bland studenter vid University of Rochester och där det framkom en viktig skillnad mellan att sätta yttre mål som att tjäna mycket pengar eller bli berömd och att sätta inre mål som att hjälpa människor, växa eller lära. De som uppnått sina inre mål mådde bra, men i gruppen med yttre mål var oro och depression vanligare.
Jag tänkte på det här när jag skulle sätta träningsmål för december nyligen. Vi tipsade om det i Hälsa & Fitness nyligen; att skriva träningsdagbok och sätta nya mål inför varje månad, och man ska ju leva som man lär… Och som sagt – jag har svårt för det. Men för att göra det lite lättare så bröt jag alltså ner målen i ett hjälpa-mål, ett växa-mål och ett lära-mål. Och vips så känns allt lite enklare!
Hur tänker du när du vill sätta mål i ditt liv?
