Fick en liten skön bok i min hand; Stå fast av Svend Brinkmann. Undertiteln är Vägra vår tids utvecklingstvång, vilket känns uppfriskande i en tid då vi hela tiden pushas, inte minst av oss själva, åt alla möjliga håll med det underliggande mantrat UUUTVECKLAAAS. Och vad innebär det egentligen? Om vi är riktigt ärliga? Jo, att vi inte duger som vi är. Det Svend Brinkmann istället vill att vi ska göra är:
- Sluta känna efter i dig själv.
- Fokusera på det negativa i ditt liv.
- Ta på dig nej-hatten.
- Håll tillbaka dina känslor.
- Avskeda din coach.
- Läs en roman.
- Dröj vid det förflutna.
Låter ganska udda va, inte minst för en yogi? Jag har inte kommit så långt in i boken än, men det Svend vill med sin bok är att visa hur man kan stå stadigt i motsats till att utvecklas hela tiden. Det handlar inte om att hitta sig själv utan snarare om att förlika sig med sig själv. Tankarna i boken är hämtade från den nyktra (men aldrig tråkiga!) stoiska filosofin, som formulerades av både slavar (Epiktetos) och kejsare (Marcus Aurelius) i det antika Rom.
Jag kommer att läsa vidare med spänning, och en förändring tar jag till mig från början – självhjälpsboken på nattygsbordet är utbytt mot en roman, precis som det ska vara.
