När fan blir gammal blir hon religiös. Eller börjar läsa Coelho. Riktigt så långt har jag inte kommit än, men jag har kalendern. I den beskrivs Paulo Coelho som en ordens alkemist. När jag läste det började en tanke om ett möjligt nyårslöfte ticka i mig. Det är ju den tiden nu, när man vill starta det nya året med goda intentioner. Så mitt nyårslöfte blir att jag under 2016 ska bli en HANDLINGENS alkemist. (Nu är jag visserligen inte helt säker på att alkemist är något att sträva efter, var det inte dom som pysslade med att försöka göra guld och sällan lyckades? Men men)
Om det här låter högtravande och jobbigt så skyller jag, litegrann i alla fall, på att jag tillbringat de senaste dygnen i en feberdimma, men jag tänker så här: Jag jobbar med ord. 8 – 17. Måndag till fredag. Läser texter, skriver texter, redigerar texter, bestämmer om texter, pratar om texter, putsar på rubriker, meckar med formuleringar. Så långt är det helt i sin ordning, jag älskar mitt jobb och kan inte se mig själv i en tillvaro där jag INTE jobbar med ord i någon form. Problemet är att jag har en tendens att stretcha 8 – 17-tillvaron till 24/7 – orden finns överallt. Facebook. Instagram. Pinterest. Sms. Messenger. Mail. Och jag vill inte ha det så längre. Jag vill, och behöver, göra saker på riktigt – också. Prata på riktigt, inte i evinnerliga digitala konversationer, där orden till sist förlorar sin mening. Yoga på riktigt, istället för att bara hinna läsa om det. Känna sanden mellan tårna. Små barnarmar runt min hals. En kyss i nacken. Rulla ut mattan på ett hustak i New York. Dyka ner i hav här och där. Göra saker med händerna. Lyssna istället för att ständigt prata. Vara här och nu, inte där och då.
Så mitt nyårslöfte blir mer hockey och mindre snack. På så vis hoppas jag att orden förr eller senare får tillbaka sin mening igen, och kan användas på rätt plats och vid rätt tillfälle. På tu man hand. Med nära och kära. För missförstå mig rätt – jag älskar ord. Vill bara att de ska betyda något igen, och för att det ska bli så måste jag börja handla istället för att urskillningslöst konsumera och producera ord i all evinnerlighet, tills jag – och andra – riskerar att kräkas. I yogatermer talar man om karmayoga, handlingens väg. Och det blir min väg, mitt nyårslöfte för 2016.
