Men hur går det ihop med en stressig vardag? Och om man dessutom ska fota maten, samtidigt som en hungrig familj står och väntar? Jag tog hjälp av Linnéa Seidel, som driver matbloggen Linnéas Skafferi:

Du som är matbloggare, hur gör du för att få till snygga bilder?

– Jag fotar alltid min mat i dagsljus. Jag använder enkel rekvisita, loppisfyndade bestick, färgglada handdukar och så vidare för att få till känslan av en lite mer arbetad bild. Sen är ju faktiskt redigering av bilden väldigt viktig. Jag har ett par, tre ställen hemma jag vet att ljuset ofta är bra på och där jag har fina bakgrunder att plåta mot, vilket gör att jag inte behöver lägga tid på att leta efter bra ljus varje gång.

Vad gör du om en eller flera hungriga familjemedlemmar otåligt står och väntar och du bara måste få till bra bilder till ett blogginlägg?

 – Haha, med en alltid hungrig 1-åring här hemma händer det väl ungefär varje gång att det är någon som är lite arg över att maten måste fotograferas innan han får äta. Men det gör att man måste lära sig att arbeta fort och inte stå och fundera så länge. 4-åringen jag har brukar jag försöka involvera i fotograferandet. “Håll i det här, strö lite persilja här.” Det tycker han är kul!

Lagar du mat till bloggen för sig och till familjen för sig?

– All mat som läggs upp på bloggen är sådant vi äter här hemma, oftast till middag.

Hur kom jag nu in på detta? Jo, vi skulle styra upp middag i ett kök som håller på att rasa samman och samtidigt få till en bloggvärdig bild – smått kaosartat med andra ord…

Anyway, här har vi Kycklingsallad med tonfisksås, hämtat ur den eminenta boken Matiga sallader av Caroline Hofberg:
4 portioner
150 g haricots verts (vi tog bönor från mammas trädgård)
1 burk stora vita bönor
1 grillad kyckling
1/2 gurka
250 g cocktailtomater
3 msk olivolja
2 msk pressad citron
flingsalt
nymald peppar
1 huvud romansallad
4 hårdkokta ägg
2 salladslökar
1 dl svarta oliver (i det här fallet ett fynd från Mallorca)

Dressing
1 burk tonfisk i vatten (hade bara i olja hemma, men det gick bra ändå)
2 msk kapris (vi strödde över cocktailkapris över själva salladen istället)
3 msk majonnäs (hade bara dillmajonnäs hemma, funkade fint)
2 msk pressad citron
3/4 dl gräddfil
flingsalt
nymald peppar

1. Koka haricots vertsen i lättsaltat vatten. Låt kallna. Skölj de vita bönorna och låt rinna av.
2. Dela kycklingen i mindre bitar. Skär gurkan i bitar och dela tomaterna.
3. Blanda bönor, kyckling, gurka, tomater, olivolja och citronsaft. Krydda med salt och peppar.
4. Lägg grönsalladen på ett fat. Fördela kycklingsalladen över. Toppa med klyftade ägg, strimlad salladslök och oliver. Servera med dressingen.
5. Dressingen: Låt tonfisken rinna av. Mixa ingredienserna och smaka av med salt och peppar.

Här kommer några tips på vägen:

1. Berätta för andra att du söker nytt jobb. Har du en arbetsgivare idag kanske du bör vara lite selektiv med vilka du pratar med, om inte är det fritt fram.
2. Använd Facebook så att dina vänner vet att du söker jobb. Samma sak här, du kanske inte vill att din nuvarande arbetsgivare får nys om ditt jobbsökande via sociala medier.
3. Öva på din berättelse: Vad du har gjort tidigare och varför.
4. Skapa balans mellan historia och framtid när du berättar vem du är. Fokusera framåt.
5. Var ärlig. Det är mänskligt att göra misstag.
6. Hitta dina intressen och nätverka utifrån dem.
7. Våga testa nya jobb. Alla erfarenheter är bra.
8. Dra i alla trådar du kan komma på för att hitta nya jobbmöjligheter.
9. Hitta de dolda jobben. De flesta annonseras inte ut, utan du får höra talas om dem via kontakter.
10. Låt någon annan läsa ditt CV.
11. Var nyfiken på nya möjligheter och arbetsgivare.

Just nu söker vi på Dohi Publishing, som ger ut Yoga World, en översättare/redaktör och en mediasäljare till våra träningstitlar. Kanske blir du och jag kollegor framöver?

Såg Ernst på Nyhetsmorgon i lördags när han pratade om sin nya bok, Lyckan i det lilla. “Ernst skriver en bok om lycka – fantastiskt!” tänkte jag och började kolla vidare. I min jakt ramlade jag över fem frågor som ställts till Ernst av Lyckan i det lillas medförfattare Carina Nunstedt:

1. Varför bestämde du dig för att skriva en bok om lycka? 
– Jag fick frågan från Forum-förläggaren Karin Linge Nordh och blev väldigt glad. Jag är ju en person som har reflekterat över stort och smått hela livet och märker att människor som ser mig på tv ibland undrar: Vem är den här ovanligt långa människan som verkar så jäkla glad hela tiden och tycker att tussilago är härligt? Kan man vara sådär glad? Jag får mycket brev som handlar om det där andra, våra inre liv, och ville gärna utveckla mina tankar kring det. Självklart finns det både ljus och mörker i mitt liv. Och när jag fick ner det på papper kändes det först läskigt sedan bara roligt. Det skrivna ordet är outstanding!

2. Många av oss jagar lyckan, maximalt fredagsmys i livet – vad håller vi på med? 
– Många lägger ner mycket tid på att hitta lyckan, och när man väl gör det kan det upplevas som ganska provocerande. Det är som att vi inte tillåter oss att vara lyckliga. Vi tror gärna att vi kan ta massa genvägar. Bara vi sparar tid, tar en snabbare väg till jobbet och tjänar lite mer pengar så ska vi få uppleva en större lycka. När den i själva verket ofta finns inom räckhåll i de nära relationerna, vid middagsbordet eller ute i skogen.

3. Du har en teori om att vi behöver använda våra fem sinnen fullt ut för att bli mer lyckliga – hurdå?
– Ja, håll upp handen framför dig. Du har fem fingrar och lika många sinnen: syn, hörsel, doft, smak och känsel. I mina inredningar och när jag lagar mat handlar det om alla sinnen. Hur det doftar och känns, inte bara själva resultatet. Det här sensuella språket går ju att använda på många sätt. När man är förälskad i en annan människa och det börjar dala lite i relationen, titta på handen och använd dina sinnen. Lyssna, se, smaka, känn, dofta på den du älskar. Då är chansen som störst att man hittar tillbaka till lyckan.

4. Du säger att vi moderna människor är förvirrade bönder – vad menar du med det? 
– Grönt är den färg vi människor förstår bäst, det har det gjorts undersökningar om. Det är inte längesen vi blev urbana och flyttade in till städerna. Naturen och skogen, allt det gröna, är vår första religion kan man säga. Inne i oss finns en längtan efter något ursprungligt, att bli kletiga av att hålla på med en deg, hugga ved, tömma utedasset eller bygga en altan. När händerna, hjärtat och hjärnan börjar samverka närmar vi oss bonden inom oss och det får oss ofta att må bra.

5. Boken handlar om att hitta hem – till sitt inre rum, eller hur? 
– Vi har så mycket mer inom oss än vad vi går runt och tror. Vi måste bara använda oss själva fullt ut. Och om vi lägger ner lite tid på att få tillgång till våra inre rum kan vi hitta många fler dimensioner av lycka.

Fint! Vill du se mer av Ernst? Här kommer klippet från Nyhetsmorgon: