Snart är det dags för mig att checka ut och istället styra kosan mot skidåkning och storfamiljshäng. I år blir det en kortvecka i Säfsen istället för de senaste årens standardhäng Kläppen där bilderna är hämtade ifrån. Förra året hade vi verkligen guldväder, och det var så kul för Waylon fick äntligen kläm på det där med skidåkning! En dag hittade vi inte honom i skidskolebacken – istället mötte vi honom, hans danska skidskolekompis och skidläraren på väg ner från toppstugan…

Skulle ni vilja nå mig i ett Yoga World-ärende så är jag på plats igen på fredag nästa vecka. Ha det så gott tills dess!

Jag älskar när man verkligen pratar med varandra i vardagen och inte bara slänger ur sig ett ord då och då samtidigt som det mesta av ens uppmärksamhet är riktad mot en skärm. Det bästa är förstås om det kan ske spontant, men det går faktiskt att hjälpa det spontana på traven genom att testa lite olika saker som underlättar för samtal. En sak vi har börjat med hemma (jag minns inte om inspirationen kommer från Mitt yogaliv, men oavsett vilket finns det mycket bra vardagstips att hämta där) är att vi varje dag runt middagsbordet berättar vad som är det bästa respektive värsta som har hänt under dagen.

Med lite tur fortsätter diskussionerna under kvällen, och med ännu mer tur börjar även morgonen därpå med gott snack. Som i morse till exempel, när Waylon och jag var på väg till förskoleklassen och började prata om att en av hans klasskompisar inte kunde äta vetemjöl. “Hur bakar man då?” frågade han sig – tja, kanske som i boken Smilla firar glutenfritt som kommer ut imorgon.

Till exempel kan man testa Smillas recept på Cake pops:

Till ca 15 st behöver du:

• 250 g glutenfria kaksmulor (mjuka kakor ger lenare cake pops medan krossade kex ger klubborna lite mer textur)
• 100 g philadelphiaost eller annat gott mojs
• 150 g vit eller mörk choklad
• strössel eller kokosflingor till dekoration
• träspett

Gör så här:

1. Blanda kaksmulor och philadelphiaost till en smidig deg. Rulla bollar och låt stå i frysen tills de stelnat, ca 30 minuter.
2. Smält chokladen över ett vattenbad eller i mikro. Doppa ena änden av spetten i chokladen och tryck sedan ner dem i bollarna. Låt chokladen stelna. Detta gör att bollen inte åker av pinnen när man doppar den i choklad.
3. Doppa bollarna i den smälta chokladen. Låt överflödig choklad rinna av och dekorera med strössel eller kokos.
4. Låt chokladen stelna. Enklast är att sätta klubborna i frigolit eller oasis, då får de en slät yta.

Jag tänker, klurar och pratar ganska mycket, vilket är bra, men för att få till en verklig förändring måste man ju göra något annorlunda också. På senare tid har jag klurat en hel del över det här med sömn. Jag har alltid tänkt att jag sover bra eftersom jag alltid somnar som en stock. Problemet är bara att jag i princip alltid vaknar några timmar senare, och det är långtifrån alltid som jag kan somna om lika bra igen.

Inatt vaknade jag klockan tre, kollade på mobilen och sen var det kört. Jag har ändrat skärmljuset så att jag i princip aldrig ser det där kalla blåa ljuset som stör sömnen, men vad hjälper det om jag öppnar Pinterest för att kolla in en snabb grej inför morgondagen? Eller öppnar meditationsappen för att försöka somna om med hjälp av den – hey den är ju social på så vis att man kan lägga till vänner, och vilka har egentligen tackat mig för att jag mediterat samtidigt som mig sist, och var inte det där ett väldigt bra citat att ta efter?

“På några sekunder är hjärnan full av intryck och jag klarvaken.”

Då kommer alla tankar på saker som absolut inte är till för att lösas mitt i natten, men har de väl snurrat igång är de svåra att stoppa. Om resten av familjen i det här läget snarkandas eller trängs brukar jag gå ner och lägga mig i soffan men det hjälper bara om jag gör det snabbt, innan all världens problem har hoppat in i min skalle för att få en nattlig lösning. I natt tror jag att jag låg vaken till fyra, sen somnade jag om och sov oroligt (drömde att Victoria Beckham var gravid, undrar vad Freud har att säga om det…) tills det var dags att stiga upp igen och jag var mer död än levande.

Först kände jag att “nej, det här går inte, jag kommer aldrig att orka ta mig igenom den här dagen”. Men sen kom en beslutsamhet över mig – jag raderade Pinterest och meditationsappen, och inatt är det mobilen som får sova på soffan.

“Musik är väldigt terapeutiskt”

säger Jill Johnson i Framgångspodden. Och visst är det så! Att sen yoga är minst lika terapeutiskt gör ju att kombinationen musik och yoga blir snudd på magisk. Några av mina bästa yoga moments har skapats av musiken på klassen, och jag tror att det var delvis tack vare musiken som jag föll så hårt för yinyoga en gång i tiden. I skrivande stund sitter jag och väntar på att senaste yogaomslaget ska bli klart (det är ett evigt bollande fram och tillbaka; ändra färg där, byt formulering där) så att vi kan skicka till tryck. Dagen till ära så har servern dessutom bestämt sig för att kasta ut mig var femte minut så man kan lugnt säga att jag hade kunnat vara ett monster av teknikstress just nu, om det inte vore för att jag i morse upptäckte låten som har bevisat sig kunna minska oro med 65 procent.

Tydligen ska den vara så effektiv att man inte får köra bil och lyssna på den samtidigt, och ifrågasättande som jag är bestämde jag mig för att testa det här i morse. Inte i bilen dock, det finns trots allt gränser för vad jag kan tänka mig att göra för konsten, men däremot under promenaden till jobbet. Och grejen är att när jag hade lyssnat på låten (och dess likar, finns i flera mixar som alla är minst åtta minuter långa) en stund så kändes det som att gå i kola. Inte nödvändigtvis obehagligt, men väldigt ovanligt om man som jag i normala fall har en tendens att liksom studsa fram. Faktiskt inte helt olikt den höga känslan man får efter en bra yinyogaklass.

Men nu är omslaget uppskickat och det är dags att stänga ner här. Spana gärna in Marconi Unions “Weightless” här nedan, men gör det på egen risk…

Hur det går med nyårslöftena? Jotack, idag var vi på förskolan med en hel kvarts marginal. När det gäller löftet eller intentionen att närma mig en mer minimalistisk livsstil så går det sakta men säkert. Jag försöker att inte köpa lika mycket nytt utan jobba med det jag redan har. Dessutom har jag börjat rensa hårdare när det gäller att slänga saker som i ärlighetens namn faktiskt mest är skräp, typ gamla halvanvända skönhetsprodukter och annat som varken gör mig glad eller går att skänka bort.

Det sista löftet, att sluta boka in en massa saker i allmänhet och träningspass i synnerhet, bestämde jag mig för att backa ur i sista stund, eller i alla fall tweaka lite grann. Jag insåg att jag mår bra av att vara hyfsat planerad och uppstyrd, och den här första skälvande veckan på 2018 så har jag fixat alla mina inbokade träningspass OCH kunnat vara flexibel när saker har kommit emellan. Så jag håller kvar intentionen om “det obokade årets år”, men låter det gälla stora viktiga beslut istället för ett träningspass hit eller dit.

Syftet med dessa löften eller intentioner? Att det ska bli mer tid och energi över till mys à la bilden. Hur tänker du kring ditt 2018?