Yoga

…kommer på sig själv med att sitta i duvan mot skrivbordet. Och gilla det.

Dåliga dagar brukar jag tänka att yogan har förstört mitt liv. Genom att komma in och peka på allt som är fel. Bra dagar brukar jag istället tacka den för att den har räddat, och fortsätter göra det, mitt liv.

En yogabok som jag verkligen gillar är Colleen Saidman Yees Yoga for Life A journey to inner peace and freedom. Så här säger jivamuktiyoga-grundaren Sharon Gannon om Colleen och boken:

“Like Gandhi, Colleen is satyagraha – meaning possessed by the truth. She tells her story honestly, without pretense, no makeup – totally fearless while at the same time gracefully imbuing every word with infectious joy, gratitude, and compassion.”

Jag kan känna igen mig i det där med att vara besatt av sanningen. Vill ha alla pusselbitar på plats, oavsett om det gäller hur jag själv funkar eller någon/något annat. Har alltid retat mig på det där lilla skavet som kommer av undanhållna sanningar om stort eller smått.

“What would happen if one woman told the truth about her life? The world would split open.”

Muriel Rukeysers ord inleder boken, och jag tycker att det känns så befriande! Varför ska vi hålla tyst om saker och ting? Låtsas att vi är saker vi inte är? Trycka undan att jobbiga saker händer? Nej. Inspireras istället av Colleen och andra sanningssägare och börja leva DIN sanning. Det gör livet lättare, jag lovar!

Får du också tårar i ögonen ibland bara av att läsa, se eller höra något? Det får jag. Läste precis om ett par som förlorat sin för tidigt födde son. Den största kärleken blir till den djupaste sorgen. Livet är inte rättvist. Inte orättvist heller. Bara… annorlunda. Idag är det Alla hjärtans dag. En fantastiskt fin dag, åtminstone här i Småland där våren verkar ha kommit dagen till ära.

För första gången på länge tycker jag att det har kommit någon form av balans i Alla hjärtans-firandet. Folk lever mest på, stresspussar sin älskade på väg till jobbet och bryr sig inte så mycket om att dåligt samvete-köpa någon dyr present som varken ges eller tas emot med hjärtat. Jag tycker det är skönt.

Överlag är jag väldigt glad över att kunna känna något överhuvudtaget. Tänker på när jag var på Yoga Girls event och hamnade i en sharing med en engelsk tjej. Vi hade båda kommit bort från yogamattan på sistone – hon för att hon var rädd för att INTE kunna känna något när hon hamnade där, och jag för att KÄNNA.

För så är det. Jag har gråtit floder på yogamattan. De där tysta tårarna som bara kommer och förvandlar mascaran till pandakladd. I början brukade jag känna mig självmedveten och skämdes när det hände. “Konstig hon är, vad har hon att gråta för?!” typ. Sen släppte jag det. Och började gråta mindre. Accepterar tårarna, och känslorna, när de väl kommer.

På Yoga Games, detta fantastiska event som ni bara MÅSTE besöka om ni inte redan har gjort det!!!, i helgen blev det tårar på en klass. Shay Peretz (bilden) From East to West Jam Flow. Eller som han själv uttryckte det: “Hur fan ska jag veta vilken klass jag känner för att hålla just idag, just här för er, tre månader i förväg?!”

Med glimten i ögat såklart. För yoga är inte så jävla allvarligt. Man får svära. Man får ha roligt. Man får gråta. Man får bestämma själv. Man får ändra sig. Man får göra slut med yogan ibland. Och man får älska den. Igen och igen. Så ha en fin Alla hjärtans dag nu vänner. Älska dig själv och dem du möter. Det behöver inte vara forcerat, med finmiddag och presenter. Utan. Precis. Som. Du. Vill.

Love all. I Feel It All.

LÄS MER: Vevve fick feber och tvingades gå hem, men här är i a f hennes uppladdning för Yoga Games

Jag är otålig. Har noll tålamod. Jag är också lätt-inspirerad. Vill göra allt, alltid. Men det går ju inte. Eller? Så där håller jag på jätteofta. Sitter och korrläser en text om Jacob “Yogabonden” Lidström (på bilden fint fotad av sin fru Clara) och får direkt ett infall om att jag vill vara, eller ha, en sån. (Ingen hint till dig Alo, musikfingrar är inte menade att vara gröna). I nästa sitter jag och drömmer mig bort till New York. Och i nästa Ibiza. Och så många liv har jag inte. Dessutom är verkligheten oftare bajskalsonger (inte heller en hint till dig Alo, men femåringar och magsjuketider går sådär ihop), jobb-multitasking deluxe och hoarderliknande tvättberg än glamorösa (rese)drömmar.

Men vad har då yoga med det här att göra då? Jo, det fina i kråksången är att yogan lär mig steg för steg att acceptera att jag inte kan göra allt på en gång, eller kanske rättare sagt – den lär mig hitta MIN väg i allt det här. Hur då? undrar du kanske nu. Tja, kanske för att det är något som måste göras. Regelbundet och med tålamod. För jag kan inte kasta allt jag har och äger och köpa en bondgård i Norrland imorgon. Särskilt som jag inte är säker på att det är det jag innerst inne vill. Men om det verkligen är det jag vill så kan jag steg för steg bena ut vad jag ska göra, när och hur, och det tycker jag man lär sig alldeles ypperligt på yogamattan, genom att stöta och blöta diverse positioner dag ut och dag in för att till sist hamna där det är menat.

Just nu har vi en yogautmaning här på Yoga World. Den här veckan börjar vi med att under Vevves kärleksfulla ledning starta upp i små portioner. Välkommen!

MER OM UTMANINGEN HOS MAJJA: Tomorrow is the first blank page…

God eftermiddag yogavänner! Majja har tidigare funderat över hur många yogamattor man behöver, och själv kan jag väl erkänna att det ligger X antal yogamattor på både omöjliga och möjliga ställen och skräpar hemma. Dessutom är de av varierande kvalitet – på studio använder jag oftast Olas ekologiska matta som är bra, men också rejält tung. Det gör att den inte får följa med på längre yogautflykter där jag istället jobbar med någon slirvig variant utan bra grepp eller en gammal söndernytt sak från en sportkedja som nog är lite av en favorit trots allt… Så där kan jag hålla på och resonera i evigheter och komma på nya mattbehov och köpmåsten – julklappsdrömmen är en varm ullmatta som jag tänker mig att jag kan rulla direkt ner på från sängen på morgnarna och vakna till lite yinyoga. Det här är inte ens min idé, utan ett tips från min fina yogalärare Ulrika. Vi får se vad tomten kommer med helt enkelt…

Något som väckte mitt köpsug alldeles nyligen är nystartade svenska yogawebbshopen Yogiphant som satsar på att erbjuda kunderna ”must have yoga items” – lite roligare, lite galnare, lite vackrare yogaprylar. Lisa Brown som startat Yogiphant berättar stolt att en av de första handplockade leverantörerna till webbshopen är Magic Carpet Yoga Mats.

– Mattorna är som handmålade konstverk och när man rullar ut sin magiska matta blir man glad inuti, säger Lisa som är yogalärare och bor i Rimbo en liten bit utanför Stockholm. Hon har ett förflutet som fastighetsmäklare och civilekonom och efter en längre period av sjukskrivning på grund av utmattningssyndrom har livet nu tagit en helt ny vändning med yoga och yogaprylar i fokus.

– Jag vill göra yogan tillgänglig genom att göra den roligare både genom att undervisa med humor och genom att erbjuda yogaprylar man blir glad av, säger Lisa.

Yoga man blir glad av – helt i min och Yoga Worlds smak med andra ord.

LÄS MER: Vilken matta ska jag välja?