Jag tänker, klurar och pratar ganska mycket, vilket är bra, men för att få till en verklig förändring måste man ju göra något annorlunda också. På senare tid har jag klurat en hel del över det här med sömn. Jag har alltid tänkt att jag sover bra eftersom jag alltid somnar som en stock. Problemet är bara att jag i princip alltid vaknar några timmar senare, och det är långtifrån alltid som jag kan somna om lika bra igen.
Inatt vaknade jag klockan tre, kollade på mobilen och sen var det kört. Jag har ändrat skärmljuset så att jag i princip aldrig ser det där kalla blåa ljuset som stör sömnen, men vad hjälper det om jag öppnar Pinterest för att kolla in en snabb grej inför morgondagen? Eller öppnar meditationsappen för att försöka somna om med hjälp av den – hey den är ju social på så vis att man kan lägga till vänner, och vilka har egentligen tackat mig för att jag mediterat samtidigt som mig sist, och var inte det där ett väldigt bra citat att ta efter?
“På några sekunder är hjärnan full av intryck och jag klarvaken.”
Då kommer alla tankar på saker som absolut inte är till för att lösas mitt i natten, men har de väl snurrat igång är de svåra att stoppa. Om resten av familjen i det här läget snarkandas eller trängs brukar jag gå ner och lägga mig i soffan men det hjälper bara om jag gör det snabbt, innan all världens problem har hoppat in i min skalle för att få en nattlig lösning. I natt tror jag att jag låg vaken till fyra, sen somnade jag om och sov oroligt (drömde att Victoria Beckham var gravid, undrar vad Freud har att säga om det…) tills det var dags att stiga upp igen och jag var mer död än levande.
Först kände jag att “nej, det här går inte, jag kommer aldrig att orka ta mig igenom den här dagen”. Men sen kom en beslutsamhet över mig – jag raderade Pinterest och meditationsappen, och inatt är det mobilen som får sova på soffan.
